Tisdag
Gårdagen:
Det var den första skoldagen på år 2008. Den blev hur bra som helst. Göran berättade att jag fick godkänt på matteprovet, vilket är första gången på lääänge. Sedan fick vi sluta tidigare också.
På kvällen tränade jag, det var hur skönt som helst.
Idag har det bara varit chill. Fick en boll i ansiktet på gympan. Jag kan verkligen inte förstå varför man skrattar när någon får en hård boll i ansiktet. OK om personen som får bollen i ansiktet skrattar men inte annars. Hur som helst knäckte den min näsa. En annan sak som jag blev störd på idag var att killar alltid ska ta allt så djävla seriöst. Gymnastik är ett bra exempel. De MÅSTE vinna, annars ramlar HELA VÄRLDEN ihop. Alltid när det är fotboll eller liknande måste de ta sats 5000 meter och sparka bollen så hårt de bara kan. Sedan om de kan sikta eller inte, skiter dem i. Gympalärarna kan åtminstone sätta bättre lag isåfall. Ett lag med de som vill skjuta skithårda bollar och ett lag som man spelar såkallat "schysst spel".
- Men rebecca, det är ju faktiskt förbjudet att dela upp eleverna på det viset.
Ja, men vad synd då. Alla vill inte få bollar eller vad fan det nu är med 8000kg styrka på kroppen.
Mitt lag vann, men alla klagade på mig när jag missade bollen osv. Sorry killar, men jag är inte sån som vill hoppa upp och smascha bollen. Bara för det behöver inte eran värld rasa ihop för att ni inte vinner en patetisk volleyboll-match.
Vi fick sluta mycket tidigare idag också. Ingen svenska eller knappt någon naturkunskap. Jag gick en omväg hem. Arkan i min klass gick alltid någon konstig väg hem (han bodde på min väg innan han flyttade), så jag provade den, mest för att jag inte orkade gå i den långa uppförsbacken. Jag ska ta tid imorgon när jag går hem om den går snabbare, isåfall vore det bra.
När jag kommer hem sitter Amanda vid en dator och julia vid en annan. Jag ropar "halloj" ingen svarar. Varför svarar man inte tillbaka när någon ropar. Enligt mig är det respektlöst. Sedan tvningade jag Amanda och Julia plocka ut ur den överfulla diskmaskinen som pappa stod och svor åt imorse.
Appropå pappa, han sa till mig igår kväll att Amanda skulle vara hos honom nästa vecka också. Jag vill åka till mamma eftersom jag gillar variationen mellan mamma och pappa. Det känns mycket mer fritt. Pappa sa att Amanda hade pratat med mamma och hon sa att det var helt OK. Jag tänker åka till mamma hur som helst. Pappa får bli hur sur han vill och mamma får bli irriterad över att vi inte är på samma ställen, men nu är det så. Det är bäst för mig.
På söndag ska vi åka till mamma eftersom Amanda fyller 15. Pappa kommer in i mitt rum och jag säger att mamma sa att mormor och Sten kommer på söndag. SÅKLART blir han upprörd (på mig) över att vi inte ska vara hos honom på Amandas födelsedag. Var det jag som bestämde var vi skulle va? Nej, kära pappa. Det var inte så. Jag tog illa vid mig, det kanske inte låter som något stort, men det kändes helt fel och som om jag bestämde det. Jaja.
Någonting bra också, jag har kommit på att jag ser bra ut för att vara... jag? Förut hatade jag mitt utseende, men nu känner jag mig söt, snygg osv fasten klockan är halv tre på natten och jag är astrött. Det är super tycker jag. Sedan får ni tycka vad ni vill, jag skiter endå i det.
Och... ja, jag har en dålig dag. Sen en liten hälsning till Amanda. Ljug inte för mig igen är du bussig. Det är mitt djävla privatliv och ingen annans, OK? Om du tycker att du kommer högre upp på ditt statusberg har du fel. OK, du kommer kanske högre upp hos dina polare, men hos de som står dig närmast och de som känner dig bäst kommer du bara lägre ned. Arbeta dig uppåt på ett vettigt sätt i stället. Jag menar... Jag älskar dig och det vet du. Men du förlorar min respekt.
